Vad tog vi vägen???
Jag är hemma och är sjuk och på bättringsvägen, då blir jag väldigt rastlös och kom på att jag faktiskt har en blogg! Vad hände egentligen? Ja, det har hänt så mycket det sista att jag faktiskt inte har haft ork att skriva, typiskt... Man vill gärna dela med sig av sin glädje men det är sämre med sorg och olycka!
Min pappa har gått bort, saknaden är enorm. Han var min stora förebild i livet, alltid god och glad. Alltid positiv men nu orkade han inte längre och han lämnade oss på luciadagen. Vi saknar honom enormt och jag tänker på honom varje dag! Ett kärt minne jag har här hemma är pappas fina lampa som han var så stolt över. I mitt hjärta bär jag alla andra fina, goda och kära minnen av min fina pappa <3.
Nästa jobbiga sak som hände, är att jag kraschade med Disa i paddocken. Vi travade och Disa snubblade och gick ned på knäna och jag flög av. Rejält! Jag har inget minne överhuvudtaget av vad som hände och har väl en minneslucka på 15 minuter. Som tur var hjälpte Ulla mig och jag fick åka ambulans för första gången. Jag röntgades enligt alla konstens vis och som tur var hittade de inget fel på mig. Men detta hände på annandag jul, så resten av ledigheten ägnades åt vila och återhämtning.
Svårstucken så nålen fick sitta i foten!
Det blev en ofrivllig vila i några veckor för Disa men häromdagen var det dags att hoppa upp igen. Lite rädd är jag, skall jag erkänna men ny hjälm inköptes och jag och Disa red ut tillsammans med Ulla och Sibban. Det kändes riktigt bra och jag fick en del av modet tillbaka. I lördags tog vi en tur igen men då var hon snubblig igen så jag tyckte det blev läskigt och ledde henne sista biten hem. Hon är lång i tårna och hovis är på semester... Men jag har fått tag på en annan hovis som kommer ut så fort hon kan.
Jag skall försöka komma igång med bloggandet igen och är glad om ni har orkat vänta på mitt uppehåll, några läsare har jag ju! Puss på er och ta hand om varandra!