Jag vågar!
Nu har vi kommit igång igen, jag och Disa. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag vågar. Det känns riktigt bra. Än så länge har vi bara skrittat ut i skogen tillsammans med Ulla och Sibban men det är ganska halt så det gör inget att vi bara skrittar.
Men glad är jag och jag har anmält mig och Disa till Ridtravarriks i år igen och i år SKA vi vara med, så håll nu alla tummar ni har. Mer om det skall jag berätta om i nästa inlägg.
Ibland är man innerligt trött på öronbilder men nu älskar jag att kunna lägga upp en öronbild. Jag är på hästryggen igen och det känns helt okej!