Glömt nåt...

Vad konstigt det är att "bara" ha en häst att sköta om nu för tiden. Det är en vecka sedan Alessio flyttade och varje gång jag har åkt från stallet sen dess,har det känts som om jag glömt att göra något. Jag är så van vid flera hästar att sköta om, att det är hur konstigt som helst. Det är nog över fem år sedan vi hade en häst! Men oj, vad man hinner pyssla, mysa och greja. Jag är inte slut efter att ha gjort 7011 höpåsar, inte så konstigt att det känns som om jag glömt något, nu när jag bara gör fyra....
 
Lånad bild från nånstans i cyberrymden.. Men så här brukar det vara...
 
 
Men nu är det ett minne blott! Att packa höpåsar är nämligen det tråkigaste jag vet ;)
 
I fredags tog jag och Disa en tur ut tillsammans med Ulla och hennes häst. Det blev en härligt tur och allt gick bra. Disa sköter sig så bra.
 
Det finns bra ridvägar runt om stallet och igår tog vi en längre tur tillsammans. Den vägen har många, långa och branta uppförs- och nerförbackar, trots broddar var det lite små halkigt så vi skrittade hela vägen. Rundan tog väl cirka 1,5h, när vi nästan var framme vid stallet igen så hade de börjat med skogsavverkning och naturligtvis lagt träd över skogsvägen och det gick inte att ta sig förbi. Som tur är Bella säker på hoven så Ulla tog täten och jag och Disa efter, nu var det dags att snedda över ett kalhygge, ingen stig, massa grenar, djupa hjulspår... men fruset i marken. Vi klampade på och det gick faktiskt riktigt bra och kom ut på en annan väg, så vi kunde ta oss hem utan att vända och rida hela vägen tillbaka. Disa blev riktigt trött efter turen och jag har till och med träningsvärk idag! Hahaha!
 
Jag börjar känna mig mycket bättre nu, sen jag har börjat med järntabletterna. Jag orkar mer men blir fort trött! Fast en härlig förbättring!
 
 

Kommentarer:

1 Helen:

skriven

Härlig dag med andra ord. Emma packar gladeligen hö i sina rosa påsar. Jag hjälper inte till med nåt, hon packar, mockar o städar. Lite mysigt att ha eget stall med kompisen o hennes häst.

Svar: Visst är det härligt :)
Katta

2 Jenny:

skriven

Visst blir det himla konstigt när man helt plötsligt bara har en häst att ta hand om? Så där kände jag för ett år sedan när Eyja flyttade!

SV: Tusen tack för kommentaren, den värmde verkligen! Absolut är det så, att det är mina hjärnspöken som lägger krokben, jag vet i alla fall vad jag har att jobba med, om man säger som så ;)

Kommentera här: